Named after Prince Antoni Radziwiłł, who built a wooden summer residence here between 1822 and 1824 for his family. The Radziwiłł family played an important role in Polish?CLithuanian history over several centuries and owned lands larger than the state of Belgium.   Related Paintings of antonin dvorak :. | mozart s first floor apartment in vienna. he composed the marriage of figaro there | a concert given by the young mozart in the redoutensaal of the schonbrunn palace in vienna | stage for the magic flute, designed by simon quadligo for a performance in munich on | wolfgang amadeus mozart, painted nearly three decades after his death by barbara krafft | a seduction scene from mozart s opera don giovanni |
Related Artists:
Henri Felix Emmanuel Philippoteaux
(1815-1884) was a French artist. He was born in Paris, France, studied art at the studio of Leon Cogniet,and first exhibited his work at the Paris Salon of 1833. One of his most well-known works was a depiction of the Siege of Paris during the Franco-Prussian War, painted in the form of a cyclorama, a type of large panoramic painting on the inside of a cylindrical platform designed to provide a viewer standing in the middle of the cylinder with a view of the painting. Viewers surrounded by the panoramic image are meant to feel as if they are standing in the midst of a historic event or famous place. Philippoteaux also produced a large number of works chronicling the rise and successes of Napoleon Bonaparte, including a portrait of Napoleon in his regimental uniform and a group of paintings of French victories in the Napoleonic Wars. Philippoteaux was awarded the Legion d'honneur in 1846. Philippoteaux's son Paul Philippoteaux was also an artist; both were famous for their production of cycloramas. Father and son collaborated on The Defence of the Fort d'Issy in 1871.
MOILLON, Louise
French Baroque Era Painter, ca.1610-1696 French painter. She was the daughter of the Protestant Nicolas Moillon (1555-1619), a painter of portraits and landscapes, picture-dealer and member of the Acad?mie de St Luc. She grew up in the St-Germain-des-Pr?s district of Paris, which, from the beginning of the 17th century, was a centre for painters from the southern Netherlands seeking refuge from religious persecution. Flemish influences appear in her still-life work, a specialization in which she followed her stepfather,
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.